Saknad..

Går planlöst runt och funderar. Det är farligt ibland... det kan göra ont. Jag tar den risken.

Ute är det grått, och det blåser. Vädret är så synkat med mitt hjärta idag. Det sörjer. Det sörjer och minns.
Ni vet den där stunden när man bara ville stanna tiden?
När man tog ett djupt andetag och glömde allt runt omkring.
När man levde i någon slags falsk bild av att det skulle få vara så.

Det gör så ont att vakna upp igen. Att inse att det bara var för en stund. Några minuter. Minuter som man är ofantligt tacksam för men som man bara inte kan släppa taget om. Borde man det? Någon sa att man inte ska leva i det förflutna, men om det förflutna innehåller något man vill se i sin framtid, är det då så fel att sörja och sakna? Jag vet inte, men idag gör jag det, vare sig det är rätt eller fel. Försöker tvinga mig in i känslan igen... men det går inte.