Är det inte kärleken som kan få oss att gråta som aldrig förr?
Är det inte kärleken som ger oss minnen vi länge bär med oss?
Kärleken till en nära vän, när man får den där kramen som andas lugn, trygghet, och glädje.
Kärleken till en stor kärlek, när händerna försiktigt rör varandra som i "du är allt för mig".
Kärleken till familjen, när man skrattar och gråter ihop, har ett band som inget eller någon kan bryta.
Kärleken finns överallt. Men ibland glömmer vi bort den. Ibland gnäller vi för att vi inte får den reaktion eller den typ av kärlek vi önskat. Men borde man inte bara vara glad för att man får kärlek över huvudtaget? Att man är älskad?
Kärleken är något vackert. Värt att vårda i vilken form den än uppenbarar sig.
Så ta den här dagen och gör den till en dag med mycket kärlek.
"Älska din nästa som dig själv"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar