Ett vackert leende kan dölja så mycket skada.
En arm runt min midja kan orsakat blåmärken.
Hans mjuka röst kan skrika svordomar i mitt huvud.
Men vad gör man?
Smälter fortfarande av leendet,
vill ha armen där, så tryggt.
saknar hans sköna stämma och lovande ord.
På en psykologilektion en gång så sa min lärare att en tjej tolkar hur mycket som helst som killar gör utan att killarna ens vet om att dem gör det. Medan en tjej måste göra tusen signaler för att killen ska fatta. Är det då så konstigt om man tolkar fel ibland? Är det så fel om man gör för snabba bedömningar?
När någon har charmat en så kan det vara kört. Ingen idé att försöka ignorera. För han finns ju där hela tiden i alla fall.. eller hur? Om inte fysiskt, så bor han i en. Och jag kan inte bestämma mig för om han är en skönhet eller ett odjur. Kanske inget av det.. kanske måste man bara lära sig att älska alla sidor och förstå att det är just alla de olika sidorna, tillsammans, som gör en människa unik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar