Nej förresten. Jag tror inte alls att du vilar. Jag tror att du gör det som gör dig gladast. Jag tror att du gör musik.
Saknar dig. Det vet du. I wikipedia står det att du var frälsningsofficer, sångförfattare och tonsättare. Men du var så mycket mer pappa. Du var världens bästa pappa. Det tackar jag dig för. Och det älskar jag dig för.
Kurön - Tack för att jag fick ha mina barndomsår här |
Kommer du ihåg när jag tog rullstolen och vi körde bort till Statoil för att köpa wienerbröd? Eller när du försökte lära mig spela shack? Glömmer aldrig dem där gångerna när du och jag var ensamma hemma och jag stod på en stol och lagade mat åt oss, stekt falukorv för det mesta. Vi brukade titta på dokumentärer ihop och du lärde mig allt värt att veta om livet. Jag kommer ihåg våra stunder vid flygeln, den fina flygeln, där det stod massa guldbokstäver som jag aldrig förstod mig på. Jag kan fortfarande "Kalle Johansson" pappa! Men lite mer än så kan jag ju förståss... Tur att minnen finns. Eftersom det är vad jag har kvar av dig nu. Jag är tacksam för att jag får ha mina minnen.
Pappa... JAG ÄLSKAR DIG.
"I rummet bredvid" från Förortsungar
Du glömmer ju inte. Du vet precis vem han var. Och drömmer du lite. Så kommer han alltid va' kvar. I rummet bredvid. I rummet bredvid. Han sitter ju där. Han finns i ditt liv. Han finns där bredvid. Men du får, du får, du får, du får hålla kontakten. Du hör vad han säger. Och du vet mycket väl vad han vill. Hans bild finns i ramen. Och i dig finns det femtusen till.
(Ursäkta att det här inlägget blev så fult. Min dator fick knäppen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar