torsdag 17 mars 2011

Peter Linck - Vilar med leende


Nej förresten. Jag tror inte alls att du vilar. Jag tror att du gör det som gör dig gladast. Jag tror att du gör musik. 
Saknar dig. Det vet du. I wikipedia står det att du var frälsningsofficer, sångförfattare och tonsättare. Men du var så mycket mer pappa. Du var världens bästa pappa. Det tackar jag dig för. Och det älskar jag dig för. 

Kurön - Tack för att jag fick ha mina barndomsår här







Idag är det 7 år sedan du lämnade oss. mig. Jag lever.. tro det eller ej. Det gör mamma och linda och tanja också. Men det vet du ju, du ser ju oss. Hoppas du är stolt över mig. Jag har gjort allt jag kan. Önskar bara att alla kunde träffa dig. Tyvärr finns det alldeles för många helt fantastiska människor i min närhet nu som inte kände dig alls.


Tack för att du kommer och hälsar på när jag sover ibland. Blir så glad när jag får krama dig och känna den där speciella pappa-doften igen. Doften av kärlek och glädje. Doften av trygghet och stabilitet. Att vakna upp är hemskt, men det är värt det för att få en kram. Du finns i mig. Våga inte lämna mig igen bara. Saknaden försvinner inte. 

Kommer du ihåg när jag tog rullstolen och vi körde bort till Statoil för att köpa wienerbröd? Eller när du försökte lära mig spela shack? Glömmer aldrig dem där gångerna när du och jag var ensamma hemma och jag stod på en stol och lagade mat åt oss, stekt falukorv för det mesta. Vi brukade titta på dokumentärer ihop och du lärde mig allt värt att veta om livet. Jag kommer ihåg våra stunder vid flygeln, den fina flygeln, där det stod massa guldbokstäver som jag aldrig förstod mig på. Jag kan fortfarande "Kalle Johansson" pappa! Men lite mer än så kan jag ju förståss... Tur att minnen finns. Eftersom det är vad jag har kvar av dig nu. Jag är tacksam för att jag får ha mina minnen. 

Pappa... JAG ÄLSKAR DIG. 


"I rummet bredvid" från Förortsungar


Du glömmer ju inte.
Du vet precis vem han var.
Och drömmer du lite.
Så kommer han alltid va' kvar.

I rummet bredvid.
I rummet bredvid.
Han sitter ju där.
Han finns i ditt liv.
Han finns där bredvid.
Men du får, du får, du får, du får hålla kontakten.

Du hör vad han säger.
Och du vet mycket väl vad han vill.
Hans bild finns i ramen.
Och i dig finns det femtusen till.



















(Ursäkta att det här inlägget blev så fult. Min dator fick knäppen)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar