vaknade av att telefonen aldrig slutade ringa... hur irriterande som helst. Det var näst intill att jag döv-förklarade mamma (men jag gjorde inte det) när jag nu gått upp ur sängen och letat rätt på telefonen.
I vilket fall som helst så känns det lite vemodigt idag. Saknar bästa Johanna (som varit borta typ en dag), och känner mig inte alls sugen på att börja packa idag (åker till högaberg för att jobba som kolloledare imorgon). Ska sjunga solo imorgon också och den sången måste jag öva. Det blir jättekonstigt att sjunga den på ett dop när jag sist spelade den på en begravning.. men men.
Hoppas den här känslan släpper snart. Ikväll blir det fika med zetterlund på the view. Vi ska lyssna på emelie o dom som spelar där ikväll. Det blir mysigt! NU; något ätbart. Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar