tisdag 31 januari 2012

dagens tanke om dig

Ja men ni tjejer vet ju hur det är, varje dag tänker man på honom på ett nytt sätt, med nya ögon och ur ett annat perspektiv med andra känslor i sig.

Igår kväll orkade jag inte sitta här så jag gick över till honom o snackade lite. Då kom jag på att han är alldeles för självcentrerad för mig. Även om han skulle prioritera sin flickvän så skulle han liksom inte ha den där tiden för andra. Jag vet inte om det är för att jag själv kanske är aningen översocial men jag vill verkligen vara vännen man kan ringa om man behöver prata av sig eller bolla idéer eller kanske bara gråta ut hos. Jag vill ha den tiden för mina vänner och försöker verkligen ha det. 

Men han har inte det, och jag tvivlar på att han skulle ta sig den tiden (om det inte gällde hans bästa vän). Det handlar om att se människor. Ibland känns det som om världen snurrar runt honom och vi andra är statister i hans livsverk. Vi finns där, är ganska sköna att vara med. Men vilka är vi egentligen? Vet han ens vem som har rummet bredvid honom? Vet han att tjejen som alltid hälsar på honom har haft en hemsk uppväxt men är en inspirationskälla till så många? Han vet inte vad han missar när han missar alla. Tyvärr. Vet inte om det är jag som är bra på att se och lära känna andra eller han som är dålig på det (eller både och) men det är en egenskap som jag saknar hos honom. 

Är jag kräsen nu? Ja kanske det. 

Detta var iaf nattens och dagens tanke. Jag gillar den på ett sätt. Den ger mig en bra anledning att ta lite avstånd från honom. Så jag inte fastnar i träsket att jag tänker på honom mer än han tänker på mig. Vi får väl se hur länge denna tanken och teorin håller i sig. 

Nu vill jag sova, imorgon är det onsdag och jag har fullt upp! Godnatt!

måndag 30 januari 2012

Innebandy..

Jag brukar verkligen tycka om innebandyn på måndagar men idag var det pest och pina.
Jag hade lite frustration innan eftersom jag inte kommer jättebra överens med min sångpedagog samt att jag är lite trött på vissa personer nu (när man lever så tätt inpå varandra så har man sånna dagar). Tänkte att jag skulle ta ut frustrationen ikväll på matchen men på något dumt och konstigt sätt så blev jag bara ännu mer less!

Så nu sitter jag här, svettig och dan, grinig alldeles i onödan.
Och inte har jag gjort gehörsläxan heller.
Men jag orkar inte bry mig. Tänker gå o duscha o sen låser jag nog in mig här ikväll.
Blir nog en bättre dag imorgon.
Over and out.

söndag 29 januari 2012

Plugg..

..är ju inte det roligaste man kan göra på en söndag men det är vad som ska hända här idag iaf.
Som tur är så är det inte strålande solsken ute utan det känns helt okej att sitta inne med mina tända doftljus och cornelis i högtalarna.

Det är skönt att sitta inne för sig själv ibland. Man kan lätt bli trött på sin egen stämma. Så nu sätter jag mig med lite satslära och musiklära. Hoppas du får en bra söndag. Eller förresten, skaffa dig en bra söndag. Dagen ligger framför dig. Gör nått riktigt bra av den, bra i dina ögon och ingen annans :)

Kram.

lördag 28 januari 2012

Käraste du...

Du blev förvånad när du insåg hur väl jag känner dig, men vad tror du? Att jag går och blir kär i vem som helst?

Jag har länge sagt att jag vill känna honom utan och innan. Jag vill kunna honom.
Käraste du, jag kan dig.
Jag vet.
Så sluta förundras för du vet att vi.. att det innerst inne finns ett VI.
Det är inte bara jag som sett det käraste du... "Ni sitter ju ändå ihop".

Det får väl ta den tid det tar.
För dig att se en framtid för oss, eller för mig att inte göra det.
Ja, time will tell, blir det inte vi så småningom så kommer du ändå finnas nära.

onsdag 25 januari 2012

Pappa.

Älskade pappa vad du är saknad.
Älskade pappa vad jag vill ha dig här nu, hela tiden.

Vill att du ska se vilka jag umgås med.
Vill att du ska finnas där så jag kan krypa upp i din famn och försvinna en stund.

Tror inte att jag nånsin kommer sluta ha mina sorg-stunder.
Stunderna då jag skakar, fryser, gråter, saknar och minns.
Hoppas att det är okej.

Kurön. Tack för alla fina minnen pappa.
Tack för min favoritplats på jorden.


Saknar dig.
Älskar dig.

tisdag 24 januari 2012

Tillbaka.

Det är okej.
Jag är okej.

Det bästa med dig är att trots att du är så långt bort ibland så finns du alltid när jag vill ha dig här.
Du har alltid tid att prata med mig när jag ber dig.
Tack vare det är jag okej.

Jag är okej för jag får vara med dig.
"Vi ska inte gå bakåt".
Jag andas ut och trots att det gör ont att inte få kyssa dom läpparna igen,
så nöjer jag mig med att få se dom le.
Du är fin, men jag har mer än dig att ge.
Jag har haft mer tid på mig att samla nämligen.

Men nu får du tid.
Nu går vi bredvid varandra, och jag ska göra allt som står i min makt för att inte ta din hand när du är så nära.

måndag 23 januari 2012

Sårad.

Du tände på, grät en tår, och sprang.

Jag kommer igen. Men behöver tid.

söndag 22 januari 2012

Livrädd.

Rädd är vad jag är.
Sitter i en sits jag aldrig suttit i förr.
Du tog mitt hjärta och jag blev glad att du öppnat din dörr.
Men vad händer nu?
Är detta början eller vårt slut?

Det känns som om jag har bomber runt mig och du kommer antingen lägga din hand bakom min för att hjälpa mig kasta iväg dom, eller så kommer du tända på och springa fort härifrån.

Jag sväljer, blundar, och hoppas på det bästa.
Snart smäller det.

onsdag 18 januari 2012

Vi är två.

Så. Jag följer mitt beslut och det går faktiskt bra. För det är inte bara jag.


  • Det är du som säger till mig vad du ska göra hela tiden.. så jag vet eller?
  • Det är du som tittar på mig i hopp om att jag ska fatta skämtet du just drog som ingen fattade. (Vilket jag alltid gör)
  • Det är du som tar upp och berättar för andra om alla gånger vi avslutat varandras meningar och sagt exakt samma sak samtidigt. (Detta händer nästan konstigt ofta)
  • Du drar våra internskämt när andra är med. 
  • Du börjar erkänna dina fel och brister. Blir mänsklig och öppnar dig.

It takes two to tango. Så tack för att du sträcker ut din hand. 

tisdag 17 januari 2012

Listan- dagens räddning!

Vilken kaos-dag!
Känslor överallt och jenny linck är kass när det kommer till hennes egna kärleksliv. Så är det bara.
Det är nog bara att acceptera att jag vet inte vad jag ska göra med sånna känslor.



Pratar med min andra halvt och hon säger åt mig att göra en lista. För- och nackdelar.
Det känns bra. Jag har tagit ett beslut nu. Men att hålla sig till detta blir inte helt lätt. Aja, nu har jag iaf bestämt mig för hur jag ska göra de kommande veckorna.

Förhoppningsvis är han lika tankspridd som jag är nu. Men det betvivlar jag. Det vore nämligen lite för bra för att va sant att han skulle ägna en tanke åt mig. Ser du vad jag skriver?! Störtlöjligt!! Det skulle inte alls va omöjligt. Drömde att han sa till mig; "Fattar du inte att du inte LÅTER dig tycka om nån så mycket?!"

...tänk om det är sant?
Nej usch nu håller jag mig till mitt nytagna beslut så får vi se vad som händer o sker :)

söndag 15 januari 2012

Snö

Jag sitter på mitt rum och lyssnar på soundtracket till filmen "döda poeters sällskap". Utanför mitt fönster snöar det och jag är glad att det gör det. Snön faller så fridfullt. Som små diamanter från himlen som ska samlas och göra marken jag går på fin.

Vad ska jag göra idag?
Öva en del..
Kanske skriva lite i boken...
Ta en promenad.. Kanske träffar jag någon spännande på vägen

Jag fick ett mail förut. Ett mail som jag tror skulle vara till någon helt annan. Det stod något om en fotoblogg som en kille ville att jag skulle kolla in och ge respons på. Jag kollade upp killen på facebook eftersom han sa att han fanns där. Det var ett snyggt ansikte som dök upp när jag hittat honom. Vad gör man?

Jag svarade och talade om att han antagligen mailat fel person. För vilken kille skulle leta upp en random tjejs mailadress och bara skicka? Hur sjutton hittade han mig? Intressant.


Nu ska jag leka författare. Nu till min bok. Där jag skriver ner mina skatter av tid.

onsdag 11 januari 2012

Arg..

När du tar mitt fokus, då blir jag förbannad.
När jag sitter på pianometodiken och inte kan koncentrera mig för att ditt ansikte kommer upp i mitt huvud, då blir jag arg.

Kär, nej det är jag inte. Så snälla försvinn ett tag. Försvinn så jag kan gå tillbaka till att bara vara.
Gå härifrån så jag kan öva som jag brukar, äta när och hur jag vill. Utan att ägna en tanke på dig.

Du får mig att sitta på mitt rum och dricka varma koppen istället för att äta i matsalen. Vill inte se dig mer än jag måste just nu. Sluta le sådär åt mig. Gör nu inte detta svårare än vad det är.

tisdag 3 januari 2012

Hittar ursäkt?

Mamma kommer in genom dörren. Duktiga mamma som får hjulen att snurra.
"vad har du gjort idag?"
"Inte särskilt mycket, skrivit på min bok och spelat piano"
Jag nämner inte att jag har legat framför tv:n en större del av dagen också.
Detta är dock underförstått och hon skrattar åt mig.

Men hur viktigt är det egentligen att ha något i händerna hela tiden?
Hur viktigt är det att man "tar tag i sitt liv" ?
Gör det nått om man låter livet gå förbi en lite då och då?

Det kanske inte ens är att låta livet gå förbi en. Kanske kan man kalla det avkoppling, det brukar jag göra. Och det i sin tur brukar av mammor kallas en dålig ursäkt. Men hur skönt är det inte att ligga och kolla på film?
Bara få sträcka ut benen och ta sånna där andetag som man känner långt ner i magen.

beror det på vad man tittar på kanske?
Ibland känner man sig seriös, en bra dokumentär passar fint. Man lär sig nått. Sätter kanske på tv4 fakta och inser hur världen ser ut. Vid matbordet tänker man "Vad glad jag är att jag har det så bra"

Ibland känner man sig tvärtom hur flummig som helst. En komedi som spårar ur eller en serie som alltid får en att dra på smilbanden. Ett skratt förlänger livet sägs det. Isf kan det ju inte skada att se ett avsnitt Vänner till.

Ibland är man ledsen. Kryper ner i tv-soffan och glömmer varför en stund. Tittar på hundvalpar som blir räddade på animal planet och fokuset förflyttas. Man blir varm i hjärtat av att se volontärarbetare som kryper ner i avlopp för att rädda stackarna. Hjältar. En hund adopteras och glädjen blir fullkomlig.

Ibland är man på världsbra humör. Sitter med familjen, en räkmacka och tittar på... vad som helst egentligen. Något som fått hela familjen att sitta där, tillsammans. Skrattar och kommenterar misstag ihop. jag tänker "skönt att bara njuta av varandras sällskap". Är det så fel?


Nej vet du vad, visst kan man leva samtidigt som man slappar framför tv:n.. man rör sig lite mindre för tillfället bara :) Så länge man är rädd om vad man matar sig med så tycker jag gott att man kan vara stolt för att man ligger framför tv:n hela dan. Kanske lär du dig något nytt?

Nu måste jag försöka vända tillbaka mitt dygn. Godnatt godnatt! :)