Rädd är vad jag är.
Sitter i en sits jag aldrig suttit i förr.
Du tog mitt hjärta och jag blev glad att du öppnat din dörr.
Men vad händer nu?
Är detta början eller vårt slut?
Det känns som om jag har bomber runt mig och du kommer antingen lägga din hand bakom min för att hjälpa mig kasta iväg dom, eller så kommer du tända på och springa fort härifrån.
Jag sväljer, blundar, och hoppas på det bästa.
Snart smäller det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar