Äkthet.

Man blir så vacker när man är äkta.

Du är så vacker, så fantastiskt fin när du ser på mig med dom ögonen och ler. 

När du säger hur det egentligen är och vågar öppna dig, oavsett vilken reaktion som väntar.

Då spelar antalet tårar på min kind ingen roll för jag får se ditt innersta jag. Det finaste du har.

Jag är så tacksam för att jag får vara så nära dig och ditt hjärta, dina tankar, om jag ber om det.

När man lär känna någon så kommer man till en punkt då man antingen blir personlig, allt blir aningen djupare, eller så håller man det på en ytlig nivå... "bekantskap". 

Jag är en sån som uppskattar det djupa. Det låter äckligt jobbigt och komplicerat, men det är så vackert. Så vackert att jag ibland vill visa hela världen hur fina människor är långt inne i hjärtat.

Det finns så mycket skimmer kring att sitta och höra en person komma på sig själv och hur han eller hon är. Det är så fint när man ser hur en person utvecklas, bara genom att prata om sig själv eller gråter och säger "jag gråter aldrig". 

Du gråter visst. Och du tänker, du tänker och funderar, undrar och drömmer. Kanske har du svårt att visa det, men snälla gör det. För det är så vackert att vara äkta. Det är så viktigt att vara äkta mot sig själv och andra. 

Ge någon det där leendet idag. 

Det där leendet som säger "välkommen in, mitt hjärta är öppet och jag är äkta".