Ingenting.

Finns ingenting jag kan göra.
Det är bara att gilla läget, du vet vad jag menar?
Hjälplös, men banne mig inte död!

Du fick mig ett tag där.
Men nu är jag förbannat trött på att du tar min tid.
Arg för att man låter en kille sno hela ens värld ett tag, det kan man bli hur många gånger som helst tror jag.
Somliga lär sig aldrig.

Försöker lära mig själv igen..
Nu är det bra.
Nu får det vara nog.
Vill inte att ditt namn ska komma från mina läppar längre.
Vill inte möta din blick längre. Fortsätt gå du, ta nån annan.

Förbjuden känsla

Jag vet att jag inte får känna såhär, jag får inte tycka så mycket om dig för det skadar bara mig.

Men hur lätt är det när jag vaknar varje morgon efter den mest fantastiska dröm om dig, och inte vill något annat än springa till dig?
Jag vill andas din luft, jag vill kyssa dina läppar, bara dina, resten av mitt liv. Det ballar ur fullständigt.
Men jag orkar inte, jag orkar inte drömma om dig varje natt och vakna till en verklighet där du är långt ifrån min.

Gjorde ett litet socialt experiment igår... Var så less på dig (för att du får så mycket av mig) så jag bestämde mig för att strunta i dig, nästintill ignorera. Något jag är hemskt dålig på. Du drar ett sånt där kasst skämt som bara vi brukar skratta åt. Ingen skrattar utom du, du sitter bredvid mig och tittar bedjande på mig. Det spelade ingen roll för jag hade bestämt mig och lät bli att skratta. Pinsamheten för dig var ett faktum och kanske saknade du något.  För mig var det bara skönt.

Om jag nu inte kan styra över mina drömmar så får jag väl försöka leva med dom.
Frågan är om jag kan leva med dom och dig samtidigt.. när du är allt jag vill vara omkring nu..

Det är ett träsk ibland, det här med kärlek. 

Jag vill komma ur det illa snabbt. 

Grått

Man har dagar då allt är på topp, när man verkligen ser hur fint allt är i livet.
Dagar när det inte är svårt att le.

Idag är inte en sån dag.
Det gick bra i början, jag hade bestämt mig för var mitt fokus skulle vara och det gick bra.
Just nu ser jag grått.
Just nu är det svårt att le, vet inte riktigt varför...
kanske är det mycket tråkiga saker jag måste ta tag i,
kanske är jag olyckligt kär,
kanske tvivlar jag på mig själv,
kanske är jag bara trött.
Och det är väl okej.
Det är okej att ha sånna dagar, bara aningen tråkigt.

Men men, ibland måste man väl ha det lite grått för att lättare se det ljusa sen.
Tur att jag har Gud vid min sida, som bara fångar mig i sin famn nu.

Johanna min Johanna!

Saknad till tusen är min sköna!
Men nu känns det lite bättre när jag skype:at med stjärnan.

Tre månader är lång tid när någon man tycker så mycket om ska vara så långt borta.
Helst av allt så ska denna människa sitta på min högra axel hela tiden. Är det någon som känner mig så är det verkligen Johanna och många misstag jag gör skulle jag inte göra om hon satt där. Men å andra sidan lär man väl sig av sina misstag.

Jag har många fina människor omkring mig. Det är jag hemskt tacksam för.

Johanna du är en av de viktigaste människorna i mitt liv, längtar tills du kommer hem!

Tur att vi inte satsar på att vara snygga, utan att ha kul ;)

Ett förhållande..

Träffade en god vän igår och i vårt mysiga te-prat kom självfallet kärleks- och relationsämnet upp. Frågan "vad är ett förhållande för dig?" kom upp och detta fick mig att fundera ganska mycket.

Vad är ett förhållande?
Jag har nog ändå kommit fram till att det för mig är lite som ett giftermål.
Jag vill inte vara ihop med någon för att "testa", jag vill att vi ska känna varandra så bra att vi vet att vi vill leva ihop och har sett nästan alla sidor man kan se hos en människa.
Vi ska vilja leva tillsammans, hela livet.
Helst ska det synas på hela oss att vi hör ihop och att vi har något som ingen kan ta ifrån oss.
En trygghet som gör att vi kan göra saker på egen hand men ändå veta att vi alltid finns kvar hos varandra.
Han ska känna frihet att göra vad han vill, sträva efter sina mål. Och jag ska kunna göra detsamma.
Vi ska stötta varandra i vått och torrt "i nöd och lust".

Detta kanske låter löjligt, men det är så jag tänker.
Jag väntar nog hellre lite längre och får detta, om det nu är meningen att jag ska ha det så, än hoppar in i något och "testar". mm.. sån är jag. Gud... hoppas det funkar. Annars kan det va! :)

Ler en söndag som idag.

Ja ni som känner mig väl gissar väl nästan på vad eller vem jag kommer skriva om idag. Ikväll. En gammal flamma har skaffat tjej. Idag blev det "facebook-officiellt". Jag visste att han hade henne på gång.

Även om jag gett bort en liten bit av mig till honom så gör det inte ett dugg ont att han hittat någon annan. Jag är glad för din skull vännen, förvånad, men glad :)  Hoppas bara hon är värd dig, och hoppas du vågar visa ditt allra innersta för henne, så hon får se hur fin du är!

Ungefär så mycket tänkte jag skriva om det. För det är inte det som fyller mitt inre för tillfället.

Jag fylls av glädje just nu. Riktig lycka. Visst finns det massa småsaker jag skulle kunna skriva här som jag stör mig på, men fy satan vad glad jag är egentligen.. Jag har det så bra. Omgiven av kärlek. Det är ju allt man behöver egentligen, eller hur? Så länge man är omgiven av kärlek så kan man övervinna all skit i hela världen tror jag. Ett skratt kan få allt det sura att bara försvinna och en kram kan sätta ett leende på läpparna och ta bort mina bekymmer. Här finns tvivel, ilska, och en massa svåra val... men oj vad allt det falnar bort när man ser all kärlek som omger en. Så jag ler.. för att jag får så mycket kärlek.

Tack gode Gud.. Tack för att jag får omgivas av kärlek. 

Tack för att jag aldrig behöver vara utan någon som bryr sig om mig.

Det är det finaste jag kan få.

Kärlek.

Det är det viktigaste jag kan ge. 

Gul och blå.

Jag och ett gäng grabbar har precis tagit hem vinsten i en viktig turnering. Granen-barnen mötte Tallen (två delar av internatet) i en innebandyturnering utan dess like. Folk flög och fick bollar mellan benen och höga klubbor, men också massa skratt och grymt bra musik i högtalarna. Sånt gör mig glad. Men också gul och blå... blev inslängd i ett element och gjorde några brännmärke-fall så nu är jag prickig av blåmärken och brännmärken. Men det var det helt klart värt! Vi vann ju :D

Blått.. eller kanske mer grått är det även i hela musiklinjen just nu. Utöver att vi har fullspäckat program med konserter, spelningar här och där och nu även terminsprov, så sker det massa sociala problem i några pentryn just nu. Det blir alldeles för mycket för många av oss och de flesta åker hem i helgen. Det är nog bäst så, ibland behöver man lite utrymme att kunna andas ut och bara bry sig om sig själv.

Kan hjärtan vara för stora? Kan dem dunka en gul och blå?
Tydligen så kan dem det. Alla bryr sig så mycket om varandra här så man tappar bort sig själv, vilket inte funkar när man har så mycket för sig. Det blir en höna av en fjäder och man tappar kärnan till allt.

Jag gick in till en vän igår. Vi kramades och sen bad han mig att bara låta allt rinna av mig, att "skita" i det. Han är sån. Jag blev för en stund avundsjuk för att han har förmågan att bara släppa och strunta i. Men vad är det han struntar i? Jo, alla andra.  När jag kommit fram till detta så bestämde jag mig för att jag inte vill bli som honom. Jag vill inte strunta i allt. Bara lite. Bara jag inte glömmer bort mig själv. Så jag åker också hem i helgen, för att ta hand om mig själv en aning. Men inte för att glömma, eller "skita i".

Att gråta för att man vet för mycket, eller inte orkar bära någon annans börda, är bara en baksida av att vara omtänksam. Bevis på att man bryr sig.

Mitt hjärta får gärna dunka mig gul och blå, 

så länge det dunkar för någon annan då.

Hon talar..

alldeles för mycket.

"Jag tänker högt".
Ganska onödigt att tänka högt ibland. Vissa saker ska stanna inom en. inom mig. Eller dig kanske?
Tror säkert att du också varit med om att man råkar öppna sig en aning för mycket.
Avskyr känslan man får efteråt när man tänker "det där var väl onödigt" (läs det som om Mia Skäringer skulle säga det).

Men men, man kan inte göra något åt det nu, bättre att lära sig av det!
Kvällens "att-lära-sig" för Jenny Linck; Know when to shut up! :)

Nu ska hon som talar hålla tyst, lägga in nytvättade kläder i garderoben samtidigt som hon lyssnar på mys-musik. Just nu; Slow dancing in a burning room (John Mayer). Natti!

Känsla.

Vad är en känsla?
Varför blir känslor så överväldigande?

Svåra frågor man kan tass med en onsdagskväll som denna.
Jag brukar vara ganska personlig här och ikväll kommer ett av mina mest personliga inlägg.

Jenny, är en väldigt känslosam person. Omtänksam. Men känslosam.
Detta kan slå tillbaka på mig själv ibland när det blir för mycket. Känslorna tar överhanden och plötsligt är det någon annan som för dansen jag så högt önskar att jag kunde leda. Helt plötsligt har mina känslor gjort så att jag tappat kontrollen, och tanken "nej nu får det vara nog" försvinner helt.

Det är farligt att ha det så här. Det är farligt att lägga allt på hur man känner. En blick kan då förstöra hela dagen. Vilket riskspel, vilken vardag!! Kanske ska man inte fokusera så mycket på vad man känner, utan vad man VILL känna. Vilken känsla vill jag ha idag? Nej förresten, detta skulle ju i längden innebära att man kanske ignorerar det man verkligen känner och då är man inte sig själv längre. Svårt.

Är det meningen? Är det bara "tough luck" att jag råkade födas sån? Måste man dras med att man har humörsvängningar till förbannelse? Oftast är väl svaret att man måste kunna ta kontroll över det känslomässiga, inte låta det styra utan acceptera hur man känner och sedan försöka ändra inställning. Ja det är så dom säger dom där kunniga. Psykologer och sånt.

Men hur svårt är inte det på en skala 1-10? Ikväll hävdar jag 10. Minst.
Kommentera gärna.
Over and out.

Äkthet.

Man blir så vacker när man är äkta.

Du är så vacker, så fantastiskt fin när du ser på mig med dom ögonen och ler. 

När du säger hur det egentligen är och vågar öppna dig, oavsett vilken reaktion som väntar.

Då spelar antalet tårar på min kind ingen roll för jag får se ditt innersta jag. Det finaste du har.

Jag är så tacksam för att jag får vara så nära dig och ditt hjärta, dina tankar, om jag ber om det.

När man lär känna någon så kommer man till en punkt då man antingen blir personlig, allt blir aningen djupare, eller så håller man det på en ytlig nivå... "bekantskap". 

Jag är en sån som uppskattar det djupa. Det låter äckligt jobbigt och komplicerat, men det är så vackert. Så vackert att jag ibland vill visa hela världen hur fina människor är långt inne i hjärtat.

Det finns så mycket skimmer kring att sitta och höra en person komma på sig själv och hur han eller hon är. Det är så fint när man ser hur en person utvecklas, bara genom att prata om sig själv eller gråter och säger "jag gråter aldrig". 

Du gråter visst. Och du tänker, du tänker och funderar, undrar och drömmer. Kanske har du svårt att visa det, men snälla gör det. För det är så vackert att vara äkta. Det är så viktigt att vara äkta mot sig själv och andra. 

Ge någon det där leendet idag. 

Det där leendet som säger "välkommen in, mitt hjärta är öppet och jag är äkta". 

"Det är mycket nu"

Det är mycket nu. Jag har inte tid med dig.
Det är mycket nu. Du finns omkring mig hela tiden.
Det är mycket nu. Jag ler när jag är med dig.
Det är mycket nu. Inget känns så farligt när du är med.
Det är mycket nu. Eller tungt.
Det är mycket nu. Med dig är jag lugn.
Det är mycket nu... men inget jag inte klarar av.
Det är mycket nu. Tur att du är där.

Jenny Linck möter Lara Croft

Dagens sköna toner; Turn me on - Norah Jones. Enjoy!

Minus och plus.

Har kommit hem till Hjo igen. Kom igår. Det känns bra.
Här kommer lite funderingar jag haft under lov-veckan;

Minus;
Jag var på ica och hittade smink under avdelning "välmående". Kanske en småsak, men helt ärligt... Välmående? Mår man bra av smink? Borde ica påstå att man mår bättre av smink? Det här startade massa tankar i mitt huvud och jag blev nästan arg. Ska botox eller silikonbröst också finnas under välmående? Jag blir rädd. Var är vi på väg? Det borde stå under "Skydd" eller "Mask" eller kanske "När du inte vill vara du"...

Plus;
Tid. Jag har haft tid för mina vänner under lovet. Jag har saknat att åka skidor men jag har kanske fått nått annat, nått helt fantastiskt. Tid. Tid att sitta ner och prata, om livet, om allt och ingenting. Det glädjer mig. Det kan jag rekomendera. Ibland behöver man påminna varandra om att man existerar i varandras världar. Plötsligt kommer man på när man sitter där mitt emot varandra med en var sin kopp te och ler, att man verkligen har saknat någon. Tid. Det är en av det finaste gåvorna vi kan ge varandra.


Kvällens tips; ge någon lite extra tid. Delad glädje är dubbel glädje. Puss och kram från Hjo. :)

Första dagen!

Idag är det första dagen på sportlovet, och första dagen på resten av mitt liv.

Det är bara jag som kan bestämma vad som blir av den här dagen och vad som blir av resten av mitt liv. Det är spontant, spännande och fullkomligt i mina händer.
Det gör mig glad att du inte kan styra, det är mitt liv och mina vägar.
Därför tänker jag ta den här dagen och göra det bästa av den, ingen kan hindra mig.

Om du ska ta tag i ditt liv, kanske ändra det eller bara lära dig att njuta av den situation du är i- så GÖR DET IDAG! :)

Ingen dag passar bättre än just idag, just nu.

Natt-tänk.

Ja det är mitt i natten och jag borde sova, men det skiter jag i för jag är skrivsugen. Eller.. har väl mest lite skrot jag behöver få ur mig kanske.

Jag brukar tycka att loven och helgerna är hur sköna som helst, inte minst för att man kan åka hem o träffa familjen, men detta lovet känns inte alls särskilt kul. Visst har jag vissa saker inbokade men det är inte mycket och jag kommer bli hemskt rastlös. Jag gillar att ha massa folk omkring mig och att gå från detta till att va ensam hemma i ett stort hus om dagarna suger ju! Det kommer vara skönt i max två dar sen kommer jag vilja träffa alla igen.

Vill försöka vända denna dryga känsla till att jag kan njuta av lovet istället men det är jättesvårt när jag inte har så mycket planerat. Vemod. Japp så känner jag denna onsdagsnatt. Vi har haft en skittrevlig eftermiddag/kväll med jazzkonsert, mässa, kyrkfika, bowling och te-mys. Kanonkväll!! :) Hoppas folket där hemma är hemma nått så jag har nån att leka med när jag blir uttråkad.

Well well. Vi hade btw konsert igår, det var trevligt. Lyckades få storasyster att gråta när jag och en kille sjöng "Finale B" från musikalen RENT. Hemskt fin låt om jag själv får säga det. Fick också beröm för mitt pianospel när jag kompade två nummer. Riktigt gött att få beröm från skolans mest nördiga och grymma pianolärare. (lägg märke till hur jag här såg min chans att skryta lite, och tog den. Det får man ibland).

Imorgon har jag lyckats måste jag säga. Jag har sovmorgon men sen är jag trippelbokad på eftermiddagen. Har psykologi, sång och ska vara på ett infomöte samtidigt...hmm... Tror att jag kommer prioritera sången högst. Det skulle innebära att jag skiter i psykologin, går på halva infomötet och sen sången. Japp, sounds like a plan! :)

Nu vill inte jag gnälla mer så jag går och lägger mig.
Hoppas ni lyckas bättre med både känslor och planering än vad jag gör för tillfället.
Pusshej!

Ännu en dag

Då har vi måndag igen mina vänner.

Sov tyvärr galet dåligt inatt så jag har inte varit jätteglad.
Vet inte riktigt varför men på nått sätt känns det som om jag har hur mycket som helst nu... men egentligen har jag nog inte mer än nån annan. I vilket fall som helst så skolkade jag från avspänningen idag. Jag har lite svårt för att spänna av just nu. Kom på själv hur löjligt det lät när jag förklarade detta för några under lunchen. "Jag har inte tid med avspänning, jag är för stressad"... Suck på dig jenny linck. Oskar sa åt mig att lugna ner mig "annars får vi göra som rikard lans och hämta trumpinnar"

(för er som inte vet det så var min förra pianolärare tvungen att ta mig från en roddning för att jag inte skulle lägga min själ i det och bli stressad. Hans förklaring för mig var att han behövde hjälp med att hämta trumpinnar).
Men så långt gick det inte för ganska snart hade vi gemensam piano och det var mysigt att sitta där och lyssna på de ljuva tonerna från en Steinway-flygel.

Solen sken ute och jag o heddan bestämde oss för att ta en liten promenix...

Knivsmedsbacken

Vid bron, knivsmedsbacken

Heddan o Linckan

Vid hammarskolan

På vägen hem mötte vi dessa filurer, Helena, Oskar och Mathilda som skulle åka skridskor.

Nehe, jaha. Efter en innebandymatch som gjorde mig lite förargad måste jag nog sova nu. Har konsert imorgon då jag ska kompa två nummer och sjunga en duett. Det blir "Finale B" från musikalen RENT :) Grymt bra musikal! NU; sängen! Natti natti!

Slow dancing in a burning room

Påminnelsen;

Är det inte kärleken vi lever för?

Är det inte kärleken som kan få oss att gråta som aldrig förr?
Är det inte kärleken som ger oss minnen vi länge bär med oss?

Kärleken till en nära vän, när man får den där kramen som andas lugn, trygghet, och glädje.
Kärleken till en stor kärlek, när händerna försiktigt rör varandra som i "du är allt för mig".
Kärleken till familjen, när man skrattar och gråter ihop, har ett band som inget eller någon kan bryta.

Kärleken finns överallt. Men ibland glömmer vi bort den. Ibland gnäller vi för att vi inte får den reaktion eller den typ av kärlek vi önskat. Men borde man inte bara vara glad för att man får kärlek över huvudtaget? Att man är älskad?

Kärleken är något vackert. Värt att vårda i vilken form den än uppenbarar sig.

Så ta den här dagen och gör den till en dag med mycket kärlek.
"Älska din nästa som dig själv"

Torsdag baby!!

Torsdagar måste jag ändå säga är bra dagar.
Mycket teoretiska ämnen som kan vara tuffa men när man (som jag nu) fattat och gör rätt så går torsdagar som en dans! :)

Nu efter skolan så har jag och Anna varit ute och tagit en promenad.
Kvällen fortsätter med pentrymiddag, innebandy och avslutas i bastun :)
Japp, torsdagskvällar är riktigt fina på det sättet!
Idag bjuds det på tacos till middag och jag tror det vankas hembakade bullar och glass till dessert...MMM!

För övrigt så kan jag meddela att jag fick en liten panikångest-attack igår. Jag är så dum så jag har en förmåga att köra stenhårt tills jag faller pladask. Egentligen tyckte jag inte att jag hade fullt upp eller var särskilt stressad... men kroppen sa annat! Med detta vill jag säga; LYSSNA PÅ DIN KROPP! Det är bättre att du skriker på kroppen än att den skriker på dig! Gud va bra sagt... bästa idag tror jag. Om du undrar så gick allt bra eftersom det finns sånna änglar på den här skolan som satt hos mig och hjälpte mig med andningen så jag kom på banan igen. Dom tar sjukt bra hand om mig och nu har t.o.m. vissa lärare stenkoll på mig så jag inte springer runt som en annan tätting. Det är nog ganska bra egentligen..

Nehe, jaha, nu ska jag se hur det går med dukningen där ute :) Puss o kram skumbanan!

dagens tanke om dig

Ja men ni tjejer vet ju hur det är, varje dag tänker man på honom på ett nytt sätt, med nya ögon och ur ett annat perspektiv med andra känslor i sig.

Igår kväll orkade jag inte sitta här så jag gick över till honom o snackade lite. Då kom jag på att han är alldeles för självcentrerad för mig. Även om han skulle prioritera sin flickvän så skulle han liksom inte ha den där tiden för andra. Jag vet inte om det är för att jag själv kanske är aningen översocial men jag vill verkligen vara vännen man kan ringa om man behöver prata av sig eller bolla idéer eller kanske bara gråta ut hos. Jag vill ha den tiden för mina vänner och försöker verkligen ha det. 

Men han har inte det, och jag tvivlar på att han skulle ta sig den tiden (om det inte gällde hans bästa vän). Det handlar om att se människor. Ibland känns det som om världen snurrar runt honom och vi andra är statister i hans livsverk. Vi finns där, är ganska sköna att vara med. Men vilka är vi egentligen? Vet han ens vem som har rummet bredvid honom? Vet han att tjejen som alltid hälsar på honom har haft en hemsk uppväxt men är en inspirationskälla till så många? Han vet inte vad han missar när han missar alla. Tyvärr. Vet inte om det är jag som är bra på att se och lära känna andra eller han som är dålig på det (eller både och) men det är en egenskap som jag saknar hos honom. 

Är jag kräsen nu? Ja kanske det. 

Detta var iaf nattens och dagens tanke. Jag gillar den på ett sätt. Den ger mig en bra anledning att ta lite avstånd från honom. Så jag inte fastnar i träsket att jag tänker på honom mer än han tänker på mig. Vi får väl se hur länge denna tanken och teorin håller i sig. 

Nu vill jag sova, imorgon är det onsdag och jag har fullt upp! Godnatt!

Innebandy..

Jag brukar verkligen tycka om innebandyn på måndagar men idag var det pest och pina.
Jag hade lite frustration innan eftersom jag inte kommer jättebra överens med min sångpedagog samt att jag är lite trött på vissa personer nu (när man lever så tätt inpå varandra så har man sånna dagar). Tänkte att jag skulle ta ut frustrationen ikväll på matchen men på något dumt och konstigt sätt så blev jag bara ännu mer less!

Så nu sitter jag här, svettig och dan, grinig alldeles i onödan.
Och inte har jag gjort gehörsläxan heller.
Men jag orkar inte bry mig. Tänker gå o duscha o sen låser jag nog in mig här ikväll.
Blir nog en bättre dag imorgon.
Over and out.

Plugg..

..är ju inte det roligaste man kan göra på en söndag men det är vad som ska hända här idag iaf.
Som tur är så är det inte strålande solsken ute utan det känns helt okej att sitta inne med mina tända doftljus och cornelis i högtalarna.

Det är skönt att sitta inne för sig själv ibland. Man kan lätt bli trött på sin egen stämma. Så nu sätter jag mig med lite satslära och musiklära. Hoppas du får en bra söndag. Eller förresten, skaffa dig en bra söndag. Dagen ligger framför dig. Gör nått riktigt bra av den, bra i dina ögon och ingen annans :)

Kram.

Käraste du...

Du blev förvånad när du insåg hur väl jag känner dig, men vad tror du? Att jag går och blir kär i vem som helst?

Jag har länge sagt att jag vill känna honom utan och innan. Jag vill kunna honom.
Käraste du, jag kan dig.
Jag vet.
Så sluta förundras för du vet att vi.. att det innerst inne finns ett VI.
Det är inte bara jag som sett det käraste du... "Ni sitter ju ändå ihop".

Det får väl ta den tid det tar.
För dig att se en framtid för oss, eller för mig att inte göra det.
Ja, time will tell, blir det inte vi så småningom så kommer du ändå finnas nära.

Pappa.

Älskade pappa vad du är saknad.
Älskade pappa vad jag vill ha dig här nu, hela tiden.

Vill att du ska se vilka jag umgås med.
Vill att du ska finnas där så jag kan krypa upp i din famn och försvinna en stund.

Tror inte att jag nånsin kommer sluta ha mina sorg-stunder.
Stunderna då jag skakar, fryser, gråter, saknar och minns.
Hoppas att det är okej.

Kurön. Tack för alla fina minnen pappa.
Tack för min favoritplats på jorden.

Saknar dig.
Älskar dig.

Tillbaka.

Det är okej.
Jag är okej.

Det bästa med dig är att trots att du är så långt bort ibland så finns du alltid när jag vill ha dig här.
Du har alltid tid att prata med mig när jag ber dig.
Tack vare det är jag okej.

Jag är okej för jag får vara med dig.
"Vi ska inte gå bakåt".
Jag andas ut och trots att det gör ont att inte få kyssa dom läpparna igen,
så nöjer jag mig med att få se dom le.
Du är fin, men jag har mer än dig att ge.
Jag har haft mer tid på mig att samla nämligen.

Men nu får du tid.
Nu går vi bredvid varandra, och jag ska göra allt som står i min makt för att inte ta din hand när du är så nära.

Sårad.

Du tände på, grät en tår, och sprang.

Jag kommer igen. Men behöver tid.

Livrädd.

Rädd är vad jag är.
Sitter i en sits jag aldrig suttit i förr.
Du tog mitt hjärta och jag blev glad att du öppnat din dörr.
Men vad händer nu?
Är detta början eller vårt slut?

Det känns som om jag har bomber runt mig och du kommer antingen lägga din hand bakom min för att hjälpa mig kasta iväg dom, eller så kommer du tända på och springa fort härifrån.

Jag sväljer, blundar, och hoppas på det bästa.
Snart smäller det.

Vi är två.

Så. Jag följer mitt beslut och det går faktiskt bra. För det är inte bara jag.

• Det är du som säger till mig vad du ska göra hela tiden.. så jag vet eller?
• Det är du som tittar på mig i hopp om att jag ska fatta skämtet du just drog som ingen fattade. (Vilket jag alltid gör)
• Det är du som tar upp och berättar för andra om alla gånger vi avslutat varandras meningar och sagt exakt samma sak samtidigt. (Detta händer nästan konstigt ofta)
• Du drar våra internskämt när andra är med. 
• Du börjar erkänna dina fel och brister. Blir mänsklig och öppnar dig.

It takes two to tango. Så tack för att du sträcker ut din hand. 

Listan- dagens räddning!

Vilken kaos-dag!
Känslor överallt och jenny linck är kass när det kommer till hennes egna kärleksliv. Så är det bara.
Det är nog bara att acceptera att jag vet inte vad jag ska göra med sånna känslor.

Pratar med min andra halvt och hon säger åt mig att göra en lista. För- och nackdelar.
Det känns bra. Jag har tagit ett beslut nu. Men att hålla sig till detta blir inte helt lätt. Aja, nu har jag iaf bestämt mig för hur jag ska göra de kommande veckorna.

Förhoppningsvis är han lika tankspridd som jag är nu. Men det betvivlar jag. Det vore nämligen lite för bra för att va sant att han skulle ägna en tanke åt mig. Ser du vad jag skriver?! Störtlöjligt!! Det skulle inte alls va omöjligt. Drömde att han sa till mig; "Fattar du inte att du inte LÅTER dig tycka om nån så mycket?!"

...tänk om det är sant?
Nej usch nu håller jag mig till mitt nytagna beslut så får vi se vad som händer o sker :)

Snö

Jag sitter på mitt rum och lyssnar på soundtracket till filmen "döda poeters sällskap". Utanför mitt fönster snöar det och jag är glad att det gör det. Snön faller så fridfullt. Som små diamanter från himlen som ska samlas och göra marken jag går på fin.

Vad ska jag göra idag?
Öva en del..
Kanske skriva lite i boken...
Ta en promenad.. Kanske träffar jag någon spännande på vägen

Jag fick ett mail förut. Ett mail som jag tror skulle vara till någon helt annan. Det stod något om en fotoblogg som en kille ville att jag skulle kolla in och ge respons på. Jag kollade upp killen på facebook eftersom han sa att han fanns där. Det var ett snyggt ansikte som dök upp när jag hittat honom. Vad gör man?

Jag svarade och talade om att han antagligen mailat fel person. För vilken kille skulle leta upp en random tjejs mailadress och bara skicka? Hur sjutton hittade han mig? Intressant.


Nu ska jag leka författare. Nu till min bok. Där jag skriver ner mina skatter av tid.

Arg..

När du tar mitt fokus, då blir jag förbannad.
När jag sitter på pianometodiken och inte kan koncentrera mig för att ditt ansikte kommer upp i mitt huvud, då blir jag arg.

Kär, nej det är jag inte. Så snälla försvinn ett tag. Försvinn så jag kan gå tillbaka till att bara vara.
Gå härifrån så jag kan öva som jag brukar, äta när och hur jag vill. Utan att ägna en tanke på dig.

Du får mig att sitta på mitt rum och dricka varma koppen istället för att äta i matsalen. Vill inte se dig mer än jag måste just nu. Sluta le sådär åt mig. Gör nu inte detta svårare än vad det är.

Hittar ursäkt?

Mamma kommer in genom dörren. Duktiga mamma som får hjulen att snurra.
"vad har du gjort idag?"
"Inte särskilt mycket, skrivit på min bok och spelat piano"
Jag nämner inte att jag har legat framför tv:n en större del av dagen också.
Detta är dock underförstått och hon skrattar åt mig.

Men hur viktigt är det egentligen att ha något i händerna hela tiden?
Hur viktigt är det att man "tar tag i sitt liv" ?
Gör det nått om man låter livet gå förbi en lite då och då?

Det kanske inte ens är att låta livet gå förbi en. Kanske kan man kalla det avkoppling, det brukar jag göra. Och det i sin tur brukar av mammor kallas en dålig ursäkt. Men hur skönt är det inte att ligga och kolla på film?
Bara få sträcka ut benen och ta sånna där andetag som man känner långt ner i magen.

beror det på vad man tittar på kanske?
Ibland känner man sig seriös, en bra dokumentär passar fint. Man lär sig nått. Sätter kanske på tv4 fakta och inser hur världen ser ut. Vid matbordet tänker man "Vad glad jag är att jag har det så bra"

Ibland känner man sig tvärtom hur flummig som helst. En komedi som spårar ur eller en serie som alltid får en att dra på smilbanden. Ett skratt förlänger livet sägs det. Isf kan det ju inte skada att se ett avsnitt Vänner till.

Ibland är man ledsen. Kryper ner i tv-soffan och glömmer varför en stund. Tittar på hundvalpar som blir räddade på animal planet och fokuset förflyttas. Man blir varm i hjärtat av att se volontärarbetare som kryper ner i avlopp för att rädda stackarna. Hjältar. En hund adopteras och glädjen blir fullkomlig.

Ibland är man på världsbra humör. Sitter med familjen, en räkmacka och tittar på... vad som helst egentligen. Något som fått hela familjen att sitta där, tillsammans. Skrattar och kommenterar misstag ihop. jag tänker "skönt att bara njuta av varandras sällskap". Är det så fel?


Nej vet du vad, visst kan man leva samtidigt som man slappar framför tv:n.. man rör sig lite mindre för tillfället bara :) Så länge man är rädd om vad man matar sig med så tycker jag gott att man kan vara stolt för att man ligger framför tv:n hela dan. Kanske lär du dig något nytt?

Nu måste jag försöka vända tillbaka mitt dygn. Godnatt godnatt! :)